Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

au pair

KAN DU SÄTTA GRÄNSER?

Det här med att sätta gränser kan vara oerhört svårt. Jag tror att många upplever att det är svårt. Hur gör man? När behöver man sätta en gräns? Vad är det att sätta gränser?

Fram till för några år sedan så satte jag inte särskilt många gränser i mitt liv. Det finns många exempel på hur jag hade fått ett annorlunda resultat, och mått betydligt bättre, om jag hade vetat hur och när jag skulle sätta mina gränser.

Jag lät de flesta och det mesta köra över mig. Jag sade inte ifrån. Jag bad inte om hjälp. Jag undvek konflikter. Jag värdesatte inte mig själv. Jag hängde med. Jag ville att alla skulle må bra, ofta på bekostnad av mig själv.

Jag lät folk göra lite som de ville, bara de var glada.

sätta gränser

Det resulterade i många saker som fick mig att må dåligt i olika grad.

> En tidig pojkvän satte vårt förhållande på paus så han kunde vara med andra när det passade honom, sedan blev vi ihop igen, när det passade honom och jag väntade alltid. Han kunde göra det mesta utan att jag sade ifrån. Detta pågick i flera år och han hade all makt i vårt förhållande. Eftersom jag inte satte gränser så kunde han ta det hur långt han ville, jag fanns ju alltid kvar.

> Min värdmamma började behandla mig dåligt redan efter några veckor, när jag var Au Pair i USA. Istället för att säga ifrån eller berätta var min gräns gick så lät jag henne hållas, försökte anpassa mig och gjorde allt för att ändra på mig. Det hela utvecklades till psykisk misshandel. Jag satte aldrig någon gräns.

> Vänner har genom åren klampat in och bestämt över vår relation. Berättat hur jag ska vara, inte får vara, vem jag får umgås med, vem jag inte får umgås med, hur jag ska se ut, hur jag inte får se ut, hur min personlighet ska vara och inte vara osv.

Det här är bara några små, korta exempel. Jag önskar att vi pratar om det här med att sätta gränser. Vad har ni för relation till det? Tycker ni att det är svårt? Sätter ni gränser?

Berätta gärna hur ni upplever det. Kram!

 

SVAR PÅ FRÅGESTUNDEN DEL 1

Vill börja med att tacka er för alla roliga och kluriga frågor! Uppskattar verkligen att ni tog er tid att skriva. Ska göra mitt bästa för att svara och har delat upp svaren i 7 inlägg som dyker upp med jämna mellanrum framöver.

Här kommer första delen:

1. Om du inte hade jobbat i branschen som du gör idag, vad tror du att du hade jobbat med då?

När jag var yngre var jag inne på allt från veterinär och psykolog till make up artist och polis. Innan jag upptäckte PT-utbildningen kikade jag på media och på ett sätt är jag i den branschen nu så kanske hade jag hamnat där ändå. Men om vi ska tänka på något helt annat så hade jag velat göra något som är helt annorlunda, som är utomhus och fysiskt krävande. Trädgårdsmästare, florist eller något. Jag älskar ju mina blommor och växter!

2. Hej min största inspirationskälla! Du tar ibland upp USA och skriver att du mått så dåligt under den perioden, vad var det egentligen som hände där borta och vad drabbades/ blev du utsatt för? 

Vad gullig du är! Tack!  Jag var i USA för att att jobba som Au Pair och bodde där i strax över 9 månader. Jag blev psykisk misshandlad av min värdmamma och nu efterhand känner jag igen beteendet och symtomen jag hade senare när jag var sjuk i utmattningsdepression och kan se att jag, på grund av misshandeln, hade en depression redan där.

ptfia usa

,. en rätt obehaglig bild som visar samma människa men två helt olika personer. Mina ögon på bilden i vänstra hörnet och högra hörnet berättar att jag inte mådde bra alls. De är från när jag bodde i USA 2007-2008 och de andra är från slutet av 2013 när jag kommit en bra bit på rätt väg.

2. Min omgivning är väldigt målfokuserad i allt. Mat, träning, studier, karriär osv. Jag har kört på ganska hårt i många år och tillslut i våras sa allt stopp. Idag när människor vill prata mål med mig får jag nästan panik och vill bara inte svara om framtidsmål, nästa karriärmål osv. Vilket är ditt/dina tips på att acceptera en sådan här situation? Det känns just nu bara så fel att bara säga att jag är nöjd med tillvaron som den är just nu, nu när jag inte har några speciellt mål.

Det är verkligen inte fel att vara nöjd eller tillfredsställd. Jag tycker det här med mål är svårt och lite skrämmande. Många berättar hur de ständigt sätter nya mål, lägger ribban riktigt högt och läser inspirerande texter de första de gör när de vaknar och liknande. Det är inte riktigt min grej. Jag vill såklart också lyckas och vara duktig men jag försöker att inte sätta för mycket press på mig själv.

Jag övar istället på att tänka ”good enough” och ge mig själv en klapp på axeln oftare. Sedan kan jag sätta upp mål för mitt företag eller skriva ner en önskelista för året men det behöver vara en inspiration, inte något jag pressas av. Tipset är väl att försöka utgå från dig själv. Gör det som känns bra för Dig. Det Du mår bra av.

3. Hur mycket och ofta tränar du? Vad anser du att är ”lagom” med vila och återhämtning?

Det där är helt individuellt och beror på en mängd faktorer som livsstil, arbete, vardagsaktivitet, kroppsbyggnad, personlighet osv. Jag tror att vi alla kan bli bättre på att värdesätta vila och återhämtning. Nu tränar jag yoga en gång i veckan, ofta styrketräning en gång i veckan och är aktiv i vardagen genom att ta mig till jobbet med cykel eller till fots. Utöver det går jag många promenader, försöker stå på huvudet minst varannan dag och göra någon rörlighetsövning med jämna mellanrum.

4. Jag undrar hur en typisk matdag ser ut för dig. Alltså hur många gånger per dag äter du och hur mycket och ungefär vad? 

Äter alltid, alltid frukost. Det kan se ut såhär eller såhär. Käkar lunch vid 12, mellanmål på eftermiddagen, middag vid sjutiden och alltid något mer efter det. Det kan vara allt från mörk choklad till en tallrik fil med musli eller frukt i någon form. Jag har ingen direkt strategi gällande det jag äter mer än att jag behöver äta regelbundet, minst var fjärde timme och se till att äta mycket och ofta för att orka.

gröt

5. Hur är dina tankar kring barn? Vill du skaffa barn, när isåfall? Och hur många? Pratar du och Kim ofta om framtiden, barn, hus och allt som hör till?

Vi pratar absolut om framtiden. Både jag och Kim är väldigt barnkära, önskar oss barn och hoppas att vi kan få det. Skulle det hända nu skulle det vara mer än välkommet och vi känner oss båda så redo vi kan bli för det. Men det får dröja ett tag till innan vi börjar försöka aktivt, det är framförallt fokus på bröllopet först : ) Vi vill gärna ha två barn. Jag är väldigt sugen på hus men inser också att det inte är helt realistiskt just nu med två karriärer i stan och det faktum att det är typ svindyrt. Kanske längre fram!

7. Jag undrar hur man kan sluta jämföra sig med andra? Jag känner tyvärr inte lusten till att träna särskilt ofta. Jag känner mest att jag vill träna för utseendets skull och när jag har ätit massor med onyttig mat/snacks så får jag ångest över det och känner att jag borde ”träna bort” det. Har du något tips på hur jag kan ändra de här tankarna till något bättre?

Jag vill sätta en varning på de där tankarna. Att tänka att du måste kompensera ditt ätande med träning är inte sunt och de här tankarna kan bli värre och i värsta fall leda in på en ätstörning. Försök att göra träningen enkel och tillgänglig. Det behöver inte ens vara träning, du kan börja med att bli mer aktiv i vardagen. Försök att hitta något som ger dig energi och som du gör för Din skull. Och om de här tankarna blir värre eller är värre än du egentligen vågar erkänna så vill jag rekommendera dig att berätta för någon och söka hjälp för dem. Var rädd om dig!

 

ÖVERVÄLDIGAD.

Herre min tid, är fortfarande helt överväldigad över den enorma respons, omtanke och stöd som fullkomligt vällt in sedan min medverkan i ”Malou efter tio”.

 

Trots att jag är helt slut efter alla känslor dem senaste dagarna så vaknade jag upplyft
och glad av dem senaste dagarnas respons.

 

Kan inte nog tacka alla som tagit sig tid att skriva mail, sms, kommentarer, ringt osv osv.

 

Jag och hela min familj är så otroligt rörda och jag känner mig så
omhändertagen och trygg mitt i allt det jobbiga.

 

Helt otroligt, ni är fantastiska.

 

fia

 

 

,. och idag åker vi hem till Hedemora för att njuta av familjen, bästisar och massa god mat.
Önskar er en superpåsk!

 

 

 

 

 

PT-Fias webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sanne Alexandra
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Ida Warg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Fanny Ekstrand
Home
Andrea Brodin
Man
Niklas Berglind
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Chrystelle Eriksberger
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk