Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

ätstörningar

VECKANS LÄSARBERÄTTELSE

Först vill jag börja med att tacka för alla bidrag som kommit in till den nya följetongen i bloggen:

Veckans läsarberättelse.

Ni är helt fantastiska. Så modiga och starka. Eftersom jag nu ska sätta mig på flyget hem till Sverige så passar det extra att lägga det inlägget idag, men från och med nästa vecka kommer det bli torsdagar som ni önskade.

därför går jag morgonpromenad-8

Varsågoda, här är veckans viktiga läsarberättelse:

”Det har snart gått tio år sedan ett monster flyttade in i mitt huvud och tog över min kropp. Jag var tolv år och trodde att en viktnedgång var lösningen på alla mina problem. Att om jag bara blev smal skulle jag börja tycka om mig själv, jag skulle bli populär i skolan och då skulle min pappa vilja spendera mer tid med mig. Ingenting av det stämde.  

I början var det lätt. Jag var fascinerad över hur fort jag kunde tappa i vikt och omgivningen berömde mig. Det var både jämnåriga och vuxna som gav mig komplimanger för min viktnedgång. Som sa att jag var duktig som hade sån disciplin.

Skulle de ha sagt det om de vetat att jag vad allting skulle leda till?

Att jag ett år senare skulle behöva pausa min skolgång för att min anorexi var så allvarlig, att jag skulle behöva vistas flera månader på en annan ort för att få specialiserad vård dygnet runt och att jag tio år senare fortfarande skulle vara fast i anorexins klor. Tänk vad en oskyldig bantning kan leda till. 

Jag är inte frisk idag. Jag minns inte hur det är att ha ett frisk förhållande till mat. Hur man äter utan att tänka, analysera och räkna. Hur gör man?

Jag har levt med ätstörningen i halva mitt liv och jag kommer inte ihåg hur det är inte göra det. Jag vill lära mig. Jag vill ge livet en chans. Det här livet kan jag. Jag vet hur det är att leva med anorexia. Den världen är bekant. För det har blivit min värld. Men jag vill inte ha det så. Jag vill uppleva mer än det.

Jag vill leva. 

Det hopplösa är att jag tappat tron till mig själv. Jag har tagit sats och försökt göra förändringar i rätt riktning många gånger, klarat en tid och sedan alltid fallit tillbaka. Jag blir rädd och backar tillbaka in i det som kommit att bli min trygghet.

Men jag vill inte att anorexin ska vara min trygga plats. För den är fan inte trygg. Den har varit nära att döda mig ett flertal gånger och om jag inte blir frisk är det den som med högst sannolik kommer vara orsaken till min död. Jag vill inte det. 

Om någon där ute känner igen sig. Eller har en tanke att dela. Vad som helst. Kanske du själv varit sjuk och lyckats ta dig ur det – berätta det för mig!

Berätta om du själv kämpar med en ätstörning. Ibland känner jag mig ensam med den här sjukdomen, men jag vet att det inte är så. Tyvärr. 

Ta hand om er och tack för att jag fick låna en del av din värdefulla tid. Tack.”

Läs mer om Veckans läsarberättelse och hur ni skickar ett bidrag HÄR. 

 

DAGENS PÅMINNELSE

Hälsa. 

Smaka på ordet. Säg det högt för dig själv. Vad tänker du på? Hur definierar du begreppet ”hälsa”?

Jag sitter i soffan och har fastnat på Instagram. Ni vet när man scrollar runt och hamnar på nya konton som dyker upp. Och många konton som kommer upp handlar om just hälsa – eller kanske mer om bekräftelse, nakna kroppar, dolda ätstörningar, yta och extrem träning, men avsändaren vill ofta använda ordet hälsa.

Det är bilder på kroppar som ser ut som idealet, en avklädd rumpa som putar ut medan personen gör en squat, eller bara matbilder på gröna nyttiga supersaker. Det är textrader som säger ”tränade dubbla pass idag och åt den här underbara grönkålssalladen”. Eller att hen gick två mil och avrundade med en timme styrketräning. Eller fitness. Och ordet hälsa blandas in här.

Jag menar inte att peka ut vad som är rätt eller fel. Jag vill bara påminna om att inte ryckas med. När vi dagligen ser sådant här så är det lätt att bli förblindad i tron om att extrem träning är hälsosam, eller att man måste posta sin kropp på sociala medier om man tränar, eller att alla som är hälsosamma bara äter det nyttigaste som finns hela tiden.

Det är inte så.

Fråga dig själv ofta: Hur definierar du hälsa?

Och håll din version av hälsa nära och allt som eventuellt kan påverka dig negativt långt borta.

 

DAGENS PÅMINNELSE

Idag vill jag påminna om att hälsa, som allt annat, har en baksida. Vi är många som strävar efter att vara hälsosamma. Som vill ta hand om sin kropp, träna regelbundet, göra vårt bästa för att äta bra mat och utgå från hälsosamma val.

Att göra det är i grunden något positivt och stärkande för både kropp och själ. Det gör att vi blir starkare och mår bättre. Det kan ge oss självförtroende, energi och glädje.

Men vart går gränsen?

Det är faktiskt möjligt att bli för hälsosam. Det går att ta i för mycket och det går till och med att bli sjuk av allt det där stärkande, nyttiga och hälsosamma. Allt det där som är så bra kan också bli dåligt, riktigt dåligt.

En del blir så sjuka i ätstörningar att de dör. Det är ett skrämmande faktum. Andra döljer en ångest, sorg eller missbruk i sitt sätt att vara ”hälsosam”. För några är allt hälsosamt beroendeframkallande och förenat med ångest.

Det är många som passerar gränsen för vad hälsosam är och som glömmer att det faktiskt går att göra för mycket.

Jag tror att gränsen finns någonstans där när man börjar tänka för mycket på varje detalj – när varje val får orimligt stor betydelse.

När valet inte längre är fritt utan liknar ett tvång. När den fantastiska och söta smaken av en riktigt saftig kanelbulle knappt hinner landa innan den trängs bort av dåligt samvete, ångest och tankar om att den måste kompenseras med träning.

Jag tror att en passerar gränsen när känslan av att ”aldrig vara tillräckligt hälsosam” eller ”borde alltid göramer /träna mer/svettas mer/bli mer strikt” tar över.

Det är då det blir farligt.

När vi förföljs av dåligt samvete, när tankar om perfektion smyger sig på och när maten inte längre fylls av glädje, njutning och det sociala. Om mat och träning bara handlar om prestation, tvång och höjer självkänslan är vi illa ute.

Mat, träning och hälsa bör inte handla om perfektion eller allt eller inget. Mat, träning och hälsa bör vara lika mycket hälsosamma val som njutning, återhämtning och energi.

Du som person är lika älskad, och lika mycket värd när du tränar och ”är duktig” som när du ligger på soffan, som när du hoppar över träningen eller inte ens orkar försöka.

Jag vill påminna om detta om och om igen – sträva inte efter perfekt hälsa. Sätt inte upp mål som kräver att du ska träna och äta ”perfekt”. Uteslut inte livsmedel om du inte har en faktisk intolerans eller sjukdom. Låt inte mat, träning eller hälsa ta över livet. Det är viktigt, men inte det viktigaste.

Var rädd om dig själv. Sträva efter balans och kom ihåg att leva också.

 

PT-Fias webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Vanja Wikström
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Dasha Girine
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Sandra Beijer
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Foodjunkie
Hälsa
Träningsglädje
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Sanne Alexandra
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk