Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

DAGENS PÅMINNELSE.

Tänk följande scenario:

Det är två dagar till festen/semestern/grejen som du längtat efter och väntat på. Du vill känna dig vacker på topp och strålande. Du känner dig som skit. Hur vänder vi på det?

Istället för att panikslaget hoppa på en extremdiet som tömmer kroppen på vätska så kan vi jobba med tankarna och det vi har. Balsamera dig i självförtroende, peppra din speglbild med leenden och ge dig själv sköna komplimanger. Bestäm kläder som du trivs i, sätt på dig sköna underkläder och sträck på dig. Måla naglarna i en färg som gör dig glad, välj skor som är lika bekväma som trevliga och ge dig själv de bästa förutsättningarna för att känna dig snygg och skön.

Lägg kraft på att göra det bästa av det du har istället för att slå på dig själv för något du inte är.

vykort-10

 

En snabb och hård panikdiet ger oss ofta yrsel, gör oss utsvultna och ger sannolikt mer tvivel än trygghet.

 

 

EN KOMMANDE BRUNCH.

När syrran fyllde år i lovade jag henne en stor födelsedagsbrunch i present. Rena drömmen för två matgalningar som oss. Eftersom hon har backpackat det senaste året har vi planerat den sedan i februari. Aningens överdrivet och så gött. Nästnästa helg är det äntligen dags!

Listan har vuxit i takt med att dagarna gått och nu gäller det bara att sammanställa det så det blir lagom mycket mat att vi bara väljer det absolut godaste vi vet. Längtar så tills vi står här hemma i köket och tillagar allt det härliga. Hmm…

Här är ett smakprov på vad vi kommer att ha:

– diverse pålägg som kalkon, avokado, grönsaker, marmelad
– egenpressad juice av ingefära, grapefrukt och apelsin
– bananplättar med chiasylt och vispad grädde
– ”riktiga” scones på vetemjöl
– vår favoritost gruyere
– knaperstekt bacon
– chokladmousse

,. aawwhh!

Bilder kommer såklart. Tills dess får vi nöja oss med en redig frukost från Sardinien:

matmat-2

,. crossianter, färsk frukt, alpyoghurt, äggröra, hasselnötskräm, någon form av sockerkaka, kokt ägg, grönsaker, kaffe, lax och smörgås.

 

FRÅGESTUND MED KIM.

Har det varit svårt att se någon ände i hela sjukdomsförloppet? Visste eller trodde du att det skulle bli bättre med tiden allt eftersom Fia tillfrisknade? Var du beredd att ”vänta ut” sjukdomen?

Jag var beredd att vänta ut sjukdomen och var positivt inställd till att Fia någon gång skulle bli frisk. Självklart blir allting enklare när en ser att utveckling går åt rätt håll. Fia har även varit väldigt klok i att komma tillbaka i lagom takt för att undvika bakslag, vilket jag är tacksam för.

Funderade du på alternativt försökte du någon gång lämna relationen? I sådana fall, vad var det som gjorde att du stannade kvar?

Nej, jag funderade aldrig på att lämna relationen.

Hur mycket kan man kräva av den sjuke att hålla liv i relationen? Hur mycket är ens eget ansvar?

Det går inte att kräva så mycket av en person som vissa dagar inte tar sig ur sängen. Det ligger i mitt ansvar att hjälpa och stötta den jag älskar samt att se positivt på framtiden och hoppas att sjukdomen snart är över, sen gäller det att i grunden ha en bra och stabil relation som klarar påfrestningar som dessa.

Vad har varit det tyngsta under hela sjukdomsförloppet?

Att se Fia i det hemska tillståndet samt all den extra belastning som hamnar på mig då jag även ska sköta en del av Fias åtaganden (inte bara mina egna) och får ta ett större eget ansvar för städning, matlagning osv.

love

Jag själv har stunder då allt bara rasar och jag hyperventilerar och gråter utan att veta när det ska ta slut. När jag har såna stunder så har jag svårt att tänka på någon annan än mig själv och hur jag ska lyckas hålla mig samman och jag känner att det går då ut över min kille.

Hur kan man på ett bra sätt förklara att man ändå älskar personen men att just då är man själv viktigast och man inte klarar av att ta hand om honom också den dagen för man är fullt upptagen med sig själv? Känns som min kille alltid får ta skiten när jag bara rasar ihop men ändå uppskattar jag så otroligt att han faktiskt finns där för mig även om jag är så otroligt dålig ¨på att visa det.

Det gäller bara att vara ärlig och berätta precis det som du skriver; att han är viktigt för dig men att du just i denna svåra stund måste få fokusera på dig själv och att ta dig ur den negativa spiralen. Förhoppningsvis förstår din kille detta och står ut till den dagen du mår bra och kan ge tillbaka lite. Ni blir ju två om det eftersom ni är ett par.

Har du gett dig själv tillräckligt med tid och aktiviteter för att tanka ditt ”må bra-förråd”?

Ja, det tror jag eftersom vi klarade av detta och att det samtidigt stärkte vårt förhållande.

En fråga från min sambo! Hur mycket ska man pusha? Om jag tror mig veta att hon kan mer än hon själv vågar hur kan jag pusha henne utan att det blir en press?

Det är nog bra att pusha lugnt, som jag svarade på en annan fråga så kunde en kommentar från mig ibland tas emot väldigt fel så jag skulle vara försiktig med att pusha för mycket. Den sjuke vet troligtvis bättre vad den klarar av än vad en närstående gör men visst måste gränserna hela tiden flyttas framåt.

PT-Fias webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Träningsglädje
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Sanne Alexandra
Hälsa
Fannie Redman
Man
Marcus Schuterman
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Fanny Ekstrand
Man
Niklas Berglind
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Chrystelle Eriksberger
Man
Kevin Triguero
Man
Viktor Frisk
Man
Johan Hurtig